The City of Gothenburg is using an app to measure the speaking time for men and women in top level meetings

Tools
1

Denna artikel publicerades ursprungig på http://www.goteborgdirekt.se/nyheter/goteborgspolitikerna-mater-konens-talartid

Göteborgspolitikerna mäter könens talartid

Göteborgs styre har börjat mäta hur mycket talartid män respektive kvinnor får på möten. Kravet är att göra tre kollar per år, men i Norra Hisingen går man längre och mäter varje gång.

Enligt stadens rödgrönrosa styre är könsuppdelad statistik ett viktigt verktyg på vägen mot jämställdhet. Därför har de beslutat att samtliga nämnder och kommunala styrelser, minst tre gånger om året, ska mäta hur länge män respektive kvinnor pratar. Till sin hjälp har de gratisappen Time to talk som automatiskt registrerar hur länge röster från varje kön hörs, utan att för den sakens skull spela in samtalet.

I Norra Hisingens stadsdelsnämnd har den rödgröna majoriteten utökat försöket.

– Tre tillfällen säger egentligen ingenting. Vi mäter rubbet och ser om vi kan läsa ut något, säger nämndordföranden Patrik Gladh (S). Hittills ser det hyfsat ut, men det är för tidigt att säga något.

Han påpekar själv att systemet har ”inbyggda utmaningar”. Till exempel är könet på nämndordföranden avgörande för talarstatistiken, eftersom hen av naturliga skäl talar mycket. Många nämndmöten följer dessutom ett förutbestämt mönster och innehåller lite politisk debatt.

Trots det tycker Patrik Gladh att mätningen är relevant, inte minst som en påminnelse om att fundera över hur mötestiden används.

– Det belyser något som kanske kan vara ett problem. Alla nämndledamöter, oavsett kön, ska känna sig trygga att lyfta frågor, säger han.

Har ojämlik talartid varit ett problem hos er?

– Det vore förmätet av mig att svara ja eller nej eftersom det inte mätts tidigare, säger Patrik Gladh.

Hur ska ni använda statistiken när mätningen avslutats?

– Det är för tidigt att föra ett hypotetiskt resonemang kring utfallet. Även om vi inte skulle nå målet med just talarstatistik måste vi försöka olika vägar.

The app in question is Time-to-talk, available for free on the App Store

Här är stadens budget för 2017 där uppdraget för timmätning gavs. På sidan 13 står det:

Talarstatistik ska föras under nämnd och styrelsemöten minst tre gånger för att synliggöra könsskillnader. Statistiken ska bifogas protokoll. Ansvar: Alla nämnder och styrelser. Ska genomföras 2017

1 Like
2

I’m curious whether this has persisted, and if it’s been perceived as useful feedback. It seems like the kind of thing that could easily fizzle and/or have unintended consequences. Do you have any insight into how this played out?

3

The last thing I heard a couple of weeks ago was that the project is being evaluated by the city. Maybe @fredrik.lindblad knows more?

4

Some results of this have finally been published on pages 12-13 of “Uppfölningsrapport 2 2018 för kommunledningen” (press the :earth_americas: icon under this post for translation) :

2.1.2.4 Status i uppdrag från KF:s budget 2018 riktade till kommunstyrelsen

Talarstatistiken som fördes under 2017 ska analyseras och vid behov ska förslag på åtgärder för att få en jämn fördelning av talartid tas fram

Bakgrund
Alla nämnder och styrelser fick i kommunfullmäktiges budget för år 2017 i uppdrag att föra talarstatistik på minst tre sammanträden under året för att synliggöra eventuella könsskillnader. I budget 2018 gavs kommunstyrelsen i uppdrag att talarstatistiken ska analyseras och vid behov ta fram förslag till åtgärder för att få en jämn fördelning av talartid.

Resultat och analys
Det insamlande underlaget omfattar 177 möten där det talats sammanlagt 19 425 minuter. Det innebär att varje mötesdeltagare i genomsnitt har talat i 5,6 minuter. Enligt mätningarna har kvinnor talat i genomsnitt 5,4 minuter och män i 5,8 minuter. Männen har alltså i genomsnitt talat 26 sekunder, eller åtta procent, längre än kvinnorna.
En ”ordförandeeffekt” tycks finnas, i genomsnitt talar deltagare av det kön som ordförande tillhör ungefär en minut längre än deltagare av motsatt kön. Eftersom en större andel av de undersökta mötena har haft manlig ordförande (107 möten mot 70) så förklarar effekten i storleksordningen tio-femton sekunder av skillnaden i talartid mellan män och kvinnor. Fördelningen i talartid påverkas även av att eventuella föredragande tjänstepersoner på möten inkluderas i talartiden. En uppdelning i stadsdelsnämnder, facknämnder och bolagsstyrelser visar på likartade mönster.

Bedömning
Med tanke på att det är en urvalsundersökning och att det finns några felkällor och påverkansfaktorer som inte kan kontrolleras så bör den genomsnittliga skillnaden i talartid, tre-fem procent till männens fördel med hänsyn tagen till ordförandeskap, ligga väl inom felmarginalen. Av samma anledningar kan det inte helt säkert uteslutas att det finns en systematisk snedvridning avseende talartidens fördelning på juridiskt kön. Det kan dock konstateras att det inte finns något som tyder på en sådan snedvridning.

In a nutshell:
177 meetings were measured (19425 minutes in total)
Average speaking time per participant: 5.6 minutes
Average speaking time per female participant: 5.4 minutes
Average speaking time per male participant: 5.8 minutes

Here is a short feature on local public radio:

5

The translations are a little funny, but I believe they’re all saying there was a difference, but not one that they confidently felt to be significant given the confounding factors. Is that a correct interpretation?

6

Well, this is in many respects not a scientific experiment and more data would be necessary to evaluate the results. But yes, what that report says is basically that there is a diffetence of 26 seconds (or 8 percent), part of which can be explained by what they call “the chair person effect”, i.e. that sex of the chair perdon accounts for part of that difference, and I interpret that as saying: the chair person has qua office some extra talking to do so that it can’t be attributed to gender bias. The remaining difference, they say, lies within the margin of error. In short, the data doesn’t provide evidence for gender bias.

My hypothesis is that what we’re seeing here is the effect of formalized turn-taking (i.e. a queuing system, such as a speaker’s list). I am not sure, but I assume these high-level meetings are held in such a way that speakers are formally given the floor by the chair and own it until they’re finished. Perhaps more important than this strong sense of ownership is that, with a speakers list, speakers can be first speakers, i.e. they can say whatever they want without having to respond to the previous speaker (as in ordinary conversation). I’m currently writing a paper on this (though unrelated to the politicians’s experiment) so please bear with me.